Mål 10: Minska ojämlikhet inom och mellan länder

Jämlikhet är i grunden en fråga om rättvisa och rättigheter.”Leave no one behind” eller att ”inte lämna någon utanför” är en av de grundläggande principerna som ramar in den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030. Mål 10 – jämlikhetsmålet, är det mål som mest tydligt stöttar upp principen. Genom mål 10 hoppas Tiina Nummi Södergren, ordförande i MyRight, och Birgitta Rosén, rådgivare för utvecklingspolitik på Svenska missionsrådet, att vi ska kunna stärka och öka egenmakten hos de mest utsatta grupperna och minska skillnader mellan individer och grupper både inom och mellan länder vilket är avgörande för en hållbar utveckling. Läs mer om MyRight här och Svenska missionsrådet här.

Både MyRight och Svenska missionsrådet ser jämlikhet i termer av icke-diskriminering och inkludering och menar att det är avgörande för genomförandet den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030. ”Det är viktigt att det välstånd som skapas kommer alla till del och att ingen exkluderas. Med ökad jämlikhet minskar risken för spänningar inom och mellan länder, det är därför en viktig förutsättning för fredliga, demokratiska och öppna samhällen”, berättar Birgitta från Svenska missionsrådet. Svenska missionsrådet arbetar rättighetsbaserat med frågor som bland annat religionsfrihet, etniska och språkliga minoriteter genom sina samarbetspartners bestående av organisationer och kyrkor runt om i världen. Rättighetsperspektivet är grundläggande för arbetet för allas lika möjligheter. I låginkomstländer, svaga stater eller stater som befinner sig i konflikt är det speciellt viktigt att arbeta för att de inte ska hamna på efterkälken. Svenska Missionsrådet verkar för att utmana och förändra maktstrukturer, attityder och beteenden som leder till diskriminering.

Rättighetsperspektivet är även utgångspunkten i MyRights arbete. MyRight arbetar med direkt samarbete och erfarenhetsutbyte mellan en svensk funktionshinderorganisation och motsvarande funktionshinderorganisation i ett land i syd. Tiina nämner speciellt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som en grund i arbetet och menar att den även är viktig i implementeringen av de nya globala målen för hållbar utveckling. Jämfört med Milleniemålen menar Tiina att de nya målen tar ett stort steg i att få med funktionshindrade. ”Även om Milleniemålen åstadkom en del vad gäller fattigdomsbekämpning så arbetade man med taket av fattigdom medan våra grupper ofta finns i det lägsta skiktet. 20 % av de allra fattigaste har en funktionsnedsättning. Dem kommer vi bara åt om vi arbetar med fattigdomsgolvet. Mål 10 lyfter fram saker som inkomst, sociala skyddsnät och finansieringen av den här typen av insatser vilket är otroligt viktigt för att våra grupper ska lyftas ur extrem fattigdom och inkluderas i samhället där de bor”, förklarar Tiina. Funktionsnedsättning och funktionshinder berör alla målen men genom formuleringen av mål 10 menar Tiina att diskriminering i lagstiftning och myndighetsutövning både inom och mellan länder till en högre grad synliggörs.

Mål 10 kopplar an till alla mål och ger dem en extra dimension som saknades i Milleniemålen. ”Det finns mycket bra skrivningar på plats, nu handlar det om genomförande och politisk vilja. Här har mekanismer för ansvarsutkrävande och uppföljning en viktig roll att spela. Vi måste se till att hålla stater och skyldighetsbärare ansvariga”, säger Birgitta. Tiina poängterar att personer med funktionsnedsättning bara finns utskrivet på ett ställe i mål 10. MyRight arbetar därför i dagsläget med att försöka påverka de indikatorer som just nu tas fram. ”Om inte personer med funktionsnedsättning finns i statistiken som tas fram eller efterfrågas i indikatorerna så kommer det inte komma med i uppföljningen. Det var det som hände i Millenniemålen, därför står 90 % av alla barn med funktionsnedsättning i utvecklingsländer utanför skolan idag.”

Tiina berättar om ett projekt i Tanzania som arbetar med att tillgängliggöra undervisning för barn med albinism och synskador: ”Utöver arbetet med att informera för att förändra attityder och stigma handlar det om små medel så som att låta barnen sitta långt fram och nära fönster där det är större ljusinsläpp så att de kan se bättre. Enkla saker så som att tillåta barnen att ha heltäckande skoluniformer då de har väldigt solkänslig hud är viktigt så att de kan delta i undervisning och ta sig till skolan.” Birgitta tar ett exempel från en av Svenska Missionsrådets samarbetspartners: ”Att få undervisning på sitt modersmål är en utgångspunkt för lärande. Därför arbetar Folk och Språk med att teckna ner minoritetsspråk för att skapa skriftspråk så att barnen på bästa sätt kan tillgodogöra sig utbildningen. Samtidigt påverkar man för att få språken officiellt erkända.” Båda initiativen syftar till att ge barnen tillgång till utbildning vilket ger större möjligheter att påverka sin egen situation, kämpa för sina rättigheter, kunna försörja sig och få en bättre framtid.

I arbetet framöver med Agenda 2030 i stort pekar Birgitta på hur viktig samstämmighet mellan olika politikområden är, och att fattigdoms- och rättighetsperspektiven måste ligga i fokus för all förd politik. Men biståndet får inte glömmas bort. ”För målsättningen i mål 10 om att jämna ut skillnader mellan stater är biståndet ett viktigt verktyg för att inte lämna något land utanför. Vi måste se till så att biståndet fördelas mer jämt än vad det gör idag”, säger Birgitta. Civilsamhällets fortsatta involvering ser Tiina som en garant för att inkludera en mångfald av organisationer och aktörer i stort, men från funktionshinderssidan speciellt, som idag inte får en jämlik behandling i de länder där de lever och verkar. Hon ser att Sverige har en viktig roll i att arbeta för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i internationellt samarbete. Regeringen har börjat adressera den här frågan men det behöver breddas och i högre grad göras i hela det svenska utvecklingssamarbetet.

Foto: MyRight