Mål 10: Minska ojämlikhet inom och mellan länder

Jämlikhet är i grunden en fråga om rättvisa och rättigheter.”Leave no one behind” eller att ”inte lämna någon utanför” är en av de grundläggande principerna som ramar in den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030. Mål 10 – jämlikhetsmålet, är det mål som mest tydligt stöttar upp principen. Genom mål 10 hoppas Tiina Nummi Södergren, ordförande i MyRight, och Birgitta Rosén, rådgivare för utvecklingspolitik på Svenska missionsrådet, att vi ska kunna stärka och öka egenmakten hos de mest utsatta grupperna och minska skillnader mellan individer och grupper både inom och mellan länder vilket är avgörande för en hållbar utveckling. Läs mer om MyRight här och Svenska missionsrådet här.

Både MyRight och Svenska missionsrådet ser jämlikhet i termer av icke-diskriminering och inkludering och menar att det är avgörande för genomförandet den nya agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030. ”Det är viktigt att det välstånd som skapas kommer alla till del och att ingen exkluderas. Med ökad jämlikhet minskar risken för spänningar inom och mellan länder, det är därför en viktig förutsättning för fredliga, demokratiska och öppna samhällen”, berättar Birgitta från Svenska missionsrådet. Svenska missionsrådet arbetar rättighetsbaserat med frågor som bland annat religionsfrihet, etniska och språkliga minoriteter genom sina samarbetspartners bestående av organisationer och kyrkor runt om i världen. Rättighetsperspektivet är grundläggande för arbetet för allas lika möjligheter. I låginkomstländer, svaga stater eller stater som befinner sig i konflikt är det speciellt viktigt att arbeta för att de inte ska hamna på efterkälken. Svenska Missionsrådet verkar för att utmana och förändra maktstrukturer, attityder och beteenden som leder till diskriminering.

Rättighetsperspektivet är även utgångspunkten i MyRights arbete. MyRight arbetar med direkt samarbete och erfarenhetsutbyte mellan en svensk funktionshinderorganisation och motsvarande funktionshinderorganisation i ett land i syd. Tiina nämner speciellt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som en grund i arbetet och menar att den även är viktig i implementeringen av de nya globala målen för hållbar utveckling. Jämfört med Milleniemålen menar Tiina att de nya målen tar ett stort steg i att få med funktionshindrade. ”Även om Milleniemålen åstadkom en del vad gäller fattigdomsbekämpning så arbetade man med taket av fattigdom medan våra grupper ofta finns i det lägsta skiktet. 20 % av de allra fattigaste har en funktionsnedsättning. Dem kommer vi bara åt om vi arbetar med fattigdomsgolvet. Mål 10 lyfter fram saker som inkomst, sociala skyddsnät och finansieringen av den här typen av insatser vilket är otroligt viktigt för att våra grupper ska lyftas ur extrem fattigdom och inkluderas i samhället där de bor”, förklarar Tiina. Funktionsnedsättning och funktionshinder berör alla målen men genom formuleringen av mål 10 menar Tiina att diskriminering i lagstiftning och myndighetsutövning både inom och mellan länder till en högre grad synliggörs.

Mål 10 kopplar an till alla mål och ger dem en extra dimension som saknades i Milleniemålen. ”Det finns mycket bra skrivningar på plats, nu handlar det om genomförande och politisk vilja. Här har mekanismer för ansvarsutkrävande och uppföljning en viktig roll att spela. Vi måste se till att hålla stater och skyldighetsbärare ansvariga”, säger Birgitta. Tiina poängterar att personer med funktionsnedsättning bara finns utskrivet på ett ställe i mål 10. MyRight arbetar därför i dagsläget med att försöka påverka de indikatorer som just nu tas fram. ”Om inte personer med funktionsnedsättning finns i statistiken som tas fram eller efterfrågas i indikatorerna så kommer det inte komma med i uppföljningen. Det var det som hände i Millenniemålen, därför står 90 % av alla barn med funktionsnedsättning i utvecklingsländer utanför skolan idag.”

Tiina berättar om ett projekt i Tanzania som arbetar med att tillgängliggöra undervisning för barn med albinism och synskador: ”Utöver arbetet med att informera för att förändra attityder och stigma handlar det om små medel så som att låta barnen sitta långt fram och nära fönster där det är större ljusinsläpp så att de kan se bättre. Enkla saker så som att tillåta barnen att ha heltäckande skoluniformer då de har väldigt solkänslig hud är viktigt så att de kan delta i undervisning och ta sig till skolan.” Birgitta tar ett exempel från en av Svenska Missionsrådets samarbetspartners: ”Att få undervisning på sitt modersmål är en utgångspunkt för lärande. Därför arbetar Folk och Språk med att teckna ner minoritetsspråk för att skapa skriftspråk så att barnen på bästa sätt kan tillgodogöra sig utbildningen. Samtidigt påverkar man för att få språken officiellt erkända.” Båda initiativen syftar till att ge barnen tillgång till utbildning vilket ger större möjligheter att påverka sin egen situation, kämpa för sina rättigheter, kunna försörja sig och få en bättre framtid.

I arbetet framöver med Agenda 2030 i stort pekar Birgitta på hur viktig samstämmighet mellan olika politikområden är, och att fattigdoms- och rättighetsperspektiven måste ligga i fokus för all förd politik. Men biståndet får inte glömmas bort. ”För målsättningen i mål 10 om att jämna ut skillnader mellan stater är biståndet ett viktigt verktyg för att inte lämna något land utanför. Vi måste se till så att biståndet fördelas mer jämt än vad det gör idag”, säger Birgitta. Civilsamhällets fortsatta involvering ser Tiina som en garant för att inkludera en mångfald av organisationer och aktörer i stort, men från funktionshinderssidan speciellt, som idag inte får en jämlik behandling i de länder där de lever och verkar. Hon ser att Sverige har en viktig roll i att arbeta för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i internationellt samarbete. Regeringen har börjat adressera den här frågan men det behöver breddas och i högre grad göras i hela det svenska utvecklingssamarbetet.

Foto: MyRight

Mål 9: Bygg motståndskraftig infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och skapa innovation

Ekonomisk tillväxt kan ses som ett sätt att tillföra samhället de resurser som behövs för att kunna genomföra de nya globala målen för hållbar utveckling. Tillväxt är en av huvudkomponenterna i mål 9 – infrastrukturs-, industrialiserings- och innovationsmålet, men det är viktigt att komma ihåg att de nyckelord som måste leda tillväxten är hållbarhet och inkludering. ”Vi måste skapa resurser som är miljömässigt och socialt hållbara och se till att de stannar i de samhällen där de skapas”, säger Henrik Fröjmark, tillförordnad kanslichef på Swedwatch. Henrik ser flera fördelar med mål 9, men även svåra målkonflikter som måste lösas. Läs mer om Swedwatch här.

I infrastrukturdelarna av mål 9 menar Henrik att det går att se en positiv breddning av perspektivet på infrastruktur i utvecklingsländer. Perspektivet har rört sig bort från en snäv syn på vägar och vattenledningar mot att inkludera infrastruktur som binder samman länder och regioner, samt institutioner som bland annat universitet. Delmål 9(c) som handlar om tillgång till internet i de minst utvecklade länderna tillsammans med forskning och innovation är väldigt viktigt. Men det stenhårda fokus som finns på industriell utveckling menar Henrik är naivt på flera sätt och behöver problematiseras. Exempelvis finns målsättningen i delmål 9.2 att andelen människor anställda inom industrisektorn i utvecklingsländer ska fördubblas till 2030.

Inom mål 9 speciellt, och i relation till det hållbarhetsfokus som genomsyrar Agenda 2030 i stort, finns därför en stor konflikt. Henrik är skeptisk till om vi ska försöka uppnå vissa av delmålen i mål 9 och påpekar att industriell tillväxt ofta är förknippat med stora problem, speciellt i låginkomstländer som har bristfälliga strukturer och system för att säkerställa att miljökrav efterlevs. Dessutom menar han att målet verkar vara baserat på en gammal trend, idag sker nämligen den största förflyttningen av arbetskraft från jordbruket till tjänstesektorn och inte till industrin som tidigare var fallet. ”I tjänstesektorn idag skapas nästan dubbelt så många jobb som i industrin, men tjänstesektorn nämns inte alls i målet”, säger Henrik och fortsätter, ”Vi har en planet och begränsade tillgångar, men en befolkning som växter mer och mer. Om industrin fortsätter att se ut som den gör idag blir det ohållbart. Vi ser förvisso att tillverkningsindustrin på sikt kommer att bli mer och mer hållbar, men i takt med den teknologiska utvecklingen minskar behovet av arbetskraft. Det finns många aspekter här som behöver problematiseras ytterligare.”

Henrik efterfrågar bättre resonemang om vad hållbar tillväxt behöver innebära och hur den ska ske då det är tydligt att industrialisering inte är hela svaret. ”I vissa länder spelar industrialisering en extremt viktigt roll. Därför är det bra att man i mål 9 sätter fokus på småskaliga industrier och lokalt ägarskap, men i många länder är det betydligt svårare att se att industrialisering är det som behövs. Det sker snarare en avindustrialisering på många platser där industrier förflyttas på ett ohållbart sätt, och där det inte finns ersättningsekonomier som klarar av det.” Skattefrågor är något som inte heller nämns i målet. Extremt stora resurser försvinner varje år i skatteflykt vilket är ett stort hinder för länders utveckling. Att inte betala levnadslöner är ett annat exempel på hur företag på ett otillbörligt sätt för resurser ut från ett land. ”I slutändan handlar det om att de resurser som skapas i ett land måste stanna där”, säger Henrik.

Swedwatch är en ideell research-organisation som bildades av ett flertal svenska civilsamhällesorganisationer för att övervaka och öka medvetenheten om näringslivets påverkan på mänskliga rättigheter och miljö. Näringslivet är en viktig utvecklingsaktör och det är ett faktum att fattigdomsbekämpning måste ta hänsyn till hur näringslivssektorn fungerar där insatser planeras. För Sveriges genomförande av Agenda 2030 innebär det att Swedwatch ser att kunder, den offentliga sektorn, ägare och investerare behöver och kommer bli bättre på att ställa tydligare krav på hållbarhet. Ett viktigt steg, menar Henrik, är EU:s direktiv om offentlig upphandling då Swedwatch ser offentlig konsumtion som en stor drivkraft i hållbarhetsarbetet. En annan stor fråga är behovet av tydligare riktlinjer för bankers och finansiella instituts hållbarhetsarbete, däribland att säkerställa hållbara investeringar. ”Just nu pågår klimattoppmötet i Paris och det är verkligen dags att vi på allvar funderar på näringslivet roll och ansvar i klimatfrågan”, avslutar Henrik.

Bilden kommer från Swedwatch rapport från 2013:
"Platinautvinning med risker - vilket ansvar har svenska företag i Sydafrika?" 

Mål 8: Främja en hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt med produktiv sysselsättning och anständiga jobb för alla

"Arbete är det bästa sättet att ta sig ur fattigdom, för vad är mer hållbart än att en människa kan försörja sig själv och sin familj?” Mål 8 – tillväxt- och sysselsättningsmålet, kan ses som två mål i ett som tillsammans kan bidra till både miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling. Nina Larrea, programchef för utvecklingssamverkan på Union to Union, hoppas att de två målsättningarna kan komplettera varandra för att få till stånd en hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt genom gröna arbeten med anständiga arbetsvillkor. Läs mer om Union to Union här.

Union to Union är nöjda med att mål 8 har en framträdande position och ett tydligt och omfattande innehåll. ”Att både arbetstagare och arbetstagarorganisationer varit med i förhandlingsprocessen för den nya globala agendan för hållbar utveckling, Agenda 2030, har varit avgörande. Målet tar upp levnadslön, skäliga villkor, god arbetsmiljö, sociala skyddsnät och lika löner, samt slår fast att vi ska ta krafttag för att göra slut på slavarbete och barnarbete”, säger Nina. ”Det är principer som Union to Union utgår ifrån i vårt arbete. Mål 8 behandlar även stora aktuella frågor som situationen för migrerande arbetstagare, speciellt kvinnor i den informella sektorn som ofta hamnar i prekära situationer, vilket vi även arbetar med.”

Union to Union ser att mål 8 är nära sammankopplat med många av de andra målen och ömsesidigt beroende av dem för att kunna uppnås. Nina nämner mål 1 – fattigdomsmålet och vikten av sociala skyddsnät, mål 4 – utbildningsmålet och vikten av utbildning, fortbildning och yrkesutbildning, mål 5 – jämställdhetsmålet och hur kvinnor ska få bättre tillträde till och även stanna kvar på arbetsmarknaden, mål 9 – om hållbar industrialisering och gröna arbetstillfällen, samt mål 10 – jämlikhetsmålet och fortsätter: ”Mål 16 – freds- och rättvisemålet ser vi på Union to Union som väldigt viktigt. Målet tar bland annat upp skydd av de fundamentala rättigheterna. För oss som är en del av den fackliga rörelsen ser vi en oroväckande trend i världen där mötesfriheten och organisationsfriheten just nu hotas tillsammans med andra fri- och rättigheter.”

Inom de mänskliga rättigheterna ryms rätten att arbeta och få lika lön för lika arbete tillsammans med rätten att organisera sig. Med utgångspunkt i dessa rättighetsprinciper arbetar Union to Union för fria, starka och demokratiska fack genom att stödja fack i Syd och Öst, liksom globala fackliga federationer som förhandlar med multinationella företag på en global nivå. Union to Union arbetar inte med egna utvecklingsprojekt, utan bidrar till lärande och utbildning om fackliga rättigheter och organisering genom sina samarbetspartners runt om i världen.

Förutsättningarna för att nå mål 8 finns där, menar Nina. Målet är både mätbart, lätt att kommunicera och handlingsfokuserat. I de allra flesta länder finns bra statistik över arbetsmarknaden att tillgå. De institutionella ramverken som krävs finns även där, bland annat i form av institutioner för dialog och förhandling, samt skyddsmekanismer och arbetsmarknadsinstitutioner.

”Nu måste stater och den privata sektorn ta sitt ansvar”, fortsätter Nina.

Det finns flera bra exempel på hur fackligt samarbete leder till hållbar utveckling. Genom International Labour Organisation (ILO) har ett samarbetsavtal mellan Sverige och Bangladesh skapats som ska verka för en bättre dialog mellan arbetsgivare och löntagare, ett viktigt steg i rätt riktning för en hållbar tillväxt genom att kombinera jämställdhet, goda arbetsvillkor och miljö.  ”Det är positivt att den svenska regeringen uppmuntrar och arbetar på detta sätt. Sverige kan vara en spjutspets i denna typ av samarbeten”, säger Nina.

”Nu när Agenda 2030 ska genomföras är nästa steg att säkerställa att vi får bra indikatorer för att mäta resultaten. Det här ett perfekt tillfälle att få till ett nytt sätt att mäta tillväxt som är både tranformativt, rättvist och inkluderande”, avslutar Nina.

Foto: Denny Lorentzen

Mål 7: Säkerställa tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla

Jordens Vänner kämpar för en energirevolution. Mål 7 – energimålet i den nya globala agendan för hållbar utveckling Agenda 2030, är ett steg i rätt riktning men inte tillräckligt starkt för att kunna få till stånd en rättvis global energiomställning. ”Vi vill se 100 % hållbar och förnybar energi – inget kol, inga fossila bränslen och ingen kärnkraft”, säger Eva Hallström som tidigare var ordförande i Jordens Vänner. Läs mer om Jordens Vänner här.

Att vi enats om de globala målen för hållbar utveckling, och specifikt om mål 7 som åtar sig att ge tillgång till hållbar och förnybar energi för alla till 2030, är en viktig signal i sig. Hållbar och förnybar energi är ett måste om vi ska kunna lösa klimatkrisen. Det är dessutom extremt viktigt att göra energi tillgänglig för alla människor, överallt. Det ger både möjlighet till utveckling och genererar arbetstillfällen, berättar Eva som varit aktiv i Jordens Vänner sedan organisationen grundades på 1970-talet.

Jordens Vänner anser att målet hade kunnat gå längre än hur det nu är formulerat. I delmålen lämnas nämligen en hel del att önska.  Delmål 7.2 slår exempelvis fast att vi till 2030 ska ”kraftigt öka andelen förnybar energi i den globala energimixen”. I delmål 7(a) finns skrivningar om att öka tillgången på renare fossilenergi. Jordens Vänner menar att vi behöver sätta ribban högre än så och bli 100 % förnybara till 2030. Därför måste både kol, fossila bränslen och kärnkraft fasas ut. ”Det handlar om en energirevolution på naturens villkor”, säger Eva som ser stora möjligheter i solenergi, vind- och vattenkraft. ”Men det måste ske i balans med naturen så att vi inte förstör ekosystem på vägen”.

Eva berättar om ett projekt på Bolivias landsbygd som hon besökte för ett par år sedan. Där installerades solcellspaneler som genererar el till 300 000 hushåll och människor från lokalsamhället utbildades för att sköta renoveringen. Hon ser stora möjligheter i småskaliga och lättillgängliga lösningar med förnybar energi i globala Syd. Och resurserna för en energiomställning finns där menar Eva. ”De samlade tillgångarna hos de 782 rikaste människorna på planeten skulle kunna ge Afrika, Latinamerika och mycket av Asien 100 % förnybar energi till 2030. Det som saknas är politisk vilja, och det är orättvist att 0,00001 % av världens befolkning har resurserna för att kunna stoppa klimatkrisen, men istället gör det motsatta.”

Jordens Vänner i Sverige är en del av Friends of the Earth International som med sina drygt 2 miljoner medlemmar runt om i världen är världens största demokratiska miljöorganisation. De arbetar med att koppla ihop klimat, energi och global rättvisa, bland annat genom att öka allmänhetens medvetenhet och med påverkansarbete på nationell nivå, men även på europeisk och global nivå. Jordens Vänner ser klimat och energi i grunden som frågor om rättvisa och global ojämlikhet. Eva nämner begrepp som ”klimaträttvisa”, ”rättvist miljöutrymme” och ”ekologisk skuld” och pekar på att de som idag är mest utsatta är de som har bidragit minst till klimatkrisen.

Sveriges åtaganden om att vara 100 % fossilfritt till 2030 ser Eva som väldigt positivt, och som en möjlighet för Sverige att sätta inriktningen och driva på globalt. Men det krävs rättvisa spelregler, där alla aktörer måste kunna delta på lika villkor. ”Företag och stater ska inte kunna köpa sig fria från sitt ansvar”, säger Eva och fortsätter: ”Vi är just nu inne i en omställningsprocess där klimattoppmötet i Paris som pågår just nu är en milstolpe mot en globalt hållbar och rättvis utveckling. Vi måste se till att slopa subventionerna till fossila energikällor och koppla ihop allt ifrån konsumtionsmönster till biologisk mångfald – Sverige har goda förutsättningar för att vara en del av lösningen istället för en del av problemet.”

Mål 6: Säkerställa tillgång och hållbart nyttjande av vatten och sanitet för alla

Mål 6 – om vatten och sanitet – är livsviktigt. Vatten är en förutsättning för allt liv. Tillgång till rent och säkert vatten, fungerande sanitet och hygien är grundläggande för människans överlevnad, hälsa och utveckling. ”Det är grundläggande att uppnå mål 6 om vi ska ha en möjlighet att utrota fattigdom och få till stånd en hållbar utveckling för alla”, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare för WaterAid Sverige. Läs mer om WaterAid här.

WaterAid är en internationell organisation som arbetar i 37 länder världen över. Organisationen arbetar gentemot nationella beslutsfattare och genom programarbeten och samarbeten i främst Afrika och Asien, men även globalt genom att lyfta frågan om vatten, sanitet och hygien till de allra fattigaste på den globala agendan. WaterAid är nöjda med att mål 6 i Agenda 2030 handlar om tillgång till rent vatten och sanitet i dess bredaste bemärkelse. De åtta delmålen under mål 6 tar ett holistiskt grepp om vattenfrågan och innehåller bland annat åtaganden om att värna ekosystem, minska farliga utsläpp i våra vattendrag och effektivt förvalta vattenresurser, vilket generalsekreterare Cecilia Chatterjee-Martinsen menar är väldigt positivt. ”Det övergripande målet att alla människor överallt ska ha tillgång till rent vatten, sanitet och hygien till 2030 är WaterAids grundstomme, vår vision och vårt mål. Vår nya globala strategi heter just ”Everyone, Everywhere 2030” för att vi som internationell organisation på bästa sätt ska kunna bidra till uppfyllandet av Agenda 2030 ”, berättar Cecilia.

Mål 6 är inte bara viktigt som ett enskilt mål, utan det är också avgörande för att uppnå de flesta av de andra målen i Agenda 2030. Cecilia nämner mål 1, fattigdomsmålet, som ett konkret exempel: ”Om människor ständigt blir sjuka av dåligt vatten eller på grund av att de inte har tillgång till fungerande sanitet kan de varken gå i skolan eller arbeta. Dessutom är det ett stort problem att människor tvingas gå långa tidskrävande sträckor, fram och tillbaka, varje dag för att hämta vatten”. WaterAid ser därför hur viktigt det är att målen behandlas på ett integrerat och holistiskt sätt vilket även måste speglas i de indikatorer som håller på att tas fram för att mäta målens framsteg.

WaterAid arbetar just nu aktivt i den globala processen för framtagandet av indikatorer. I föregångarna Milleniemålen var indikatorerna inte tillräckligt ambitiösa och lämnade för stort tolkningsutrymme. Med de nya globala målen menar Cecilia att vi måste få till tydliga och bra definitioner som ger goda förutsättningar för uppföljning och där kopplingarna mellan målen synliggörs på ett klart sätt: ”Utbildningsmålet, mål 4, bör innehålla en indikator om att alla skolor ska ha tillgång till rent vatten och sanitet, annars kommer flickor fortsätta att hoppa av skolan när de får mens. Vad gäller hälsomålet, mål 3, bör indikatorerna innefatta att alla sjukhus och hälsokliniker ska ha tillgång till rent vatten, sanitet och säker hygien. En WHO-undersökning visade i fjol att över 40 % av alla sjukhus i låginkomstländer inte har rent vatten och att på över en tredjedel av sjukhusen saknas möjlighet för personalen att tvätta sina händer”.

Idag har 2.3 miljarder människor inte tillgång till en toalett, vilket innebär att milleniemålet för sanitet missades med stor marginal. Cecilia trycker därför på att Sverige och EU måste prioritera dessa frågor högre och se att vatten, sanitet och hygien är grundläggande för all utveckling, både inom och utanför Europa, och måste integreras i insatser för utbildning, jämställdhet, ekonomisk utveckling, hälsa och sjukvård. ”Det är tydligt att med ”business as usual” kommer mål 6 inte att uppnås, utan det behövs ökade satsningar i utvecklingssamarbeten på det som vi i Sverige tar för givet, och då framförallt för att nå de mest utsatta”, säger Cecilia och fortsätter: ”Detta uppmärksammade inte minst vår egen statsminister i samband med FN-mötet i september, där de nya globala målen antogs, då han inför miljontals tevetittare lanserade Sveriges åtagande att bidra till att 60 miljoner människor får tillgång till sanitet till år 2030. Detta är ju ett bevis på att förståelsen för frågans vikt finns - nu gäller det bara att vi ser det åtagandet genomföras.”   

Foto: WaterAid / Ernest Randriarimalala

13-åriga Solo från Madagaskar. Solo tvingades sluta skolan eftersom hon behövde spendera flera timmar varje dag på att samla och bära vatten. Efter att WaterAid installerade en vattenpump i hennes by har hon kunnat återuppta studierna.  

Mål 5: Uppnå jämställdhet och stärka alla kvinnors och flickors egenmakt

Jämställdhet är en förutsättning för att alla andra mål ska uppnås. Det är inte bara extremt viktigt för kvinnor och flickor runt om i världen utan även viktigt för hela utvecklingen i stort. Att inte ge kvinnor och flickor chansen att utveckla sin fulla potential påverkar hela samhällen. Plan Sverige arbetar med alla barn och ungdomars rättigheter, men eftersom flickor i högre utsträckning utsätts för diskriminering ligger stort fokus på dem. CONCORD Sverige har pratat med Monica Lorensson, påverkans- och policychef på Plan Sverige, om hur Plan Sverige ser på mål 5 – jämställdhetsmålet, och hur Sverige genom sin feministiska utrikespolitik kan ta internationellt ledarskap. Läs mer om Plan Sverige här.

”Genom att uppnå jämställdhet kan vi påskynda hållbar utveckling i världen. Vi vet till exempel att ett av de mest effektiva sätten att utrota fattigdom är att satsa på flickors utbildning”, berättar Monica. Plan Sverige ser att utbildning för flickor ofta innebär ökade framtida inkomster, samtidigt som kvinnor generellt sett investerar en större del av sin inkomst i sin familj än män. Genom utbildning får flickor även större möjligheter att göra individuella livsval; de gifter sig senare och får färre och friskare barn senare i sitt liv.

Plan Sverige är positiva till de åtaganden som gjorts i Agenda 2030 och speciellt i mål 5 och menar att det är viktigt att jämställdhetsperspektivet genomsyrar hela den globala agendan. För att kunna uppnå jämställdhet och en hållbar utveckling globalt är det viktigt att satsa extra på de mest diskriminerade och utsatta grupperna, där flickor är en extremt viktigt grupp, menar Monica. Hon citerar den indiske nationalekonomen och filosofen Amartya Sen: ”För att råda bot på ojämlikhet måste ojämn uppmärksamhet ges till de mest marginaliserade”. Plan Sverige arbetar därför med ett speciellt fokus på flickor genom att stärka deras rättigheter, tillgång till utbildning, sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter, omfattande sexualundervisning och genom att motverka tidiga graviditeter och barnäktenskap.

Utifrån organisationens arbete berättar Monica att några av skrivningarna i mål 5 inte är så starka som de hade önskat. Delmål 5.6, om sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter, har formulerats som en fråga om hälsa och inte om rättigheter vilket Monica menar är särskilt problematiskt. Även i delmål 5.3 om att ”utrota alla skadliga sedvanor – så som tidigt äktenskap, barnäktenskap, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning” har formuleringen försvagats i den slutgiltiga versionen genom att använda sig av uttrycket ”så som” istället för ”inklusive” – vilket lämnar större utrymme för länders egna tolkningar av vad som faller in under skadliga sedvanor.

Just nu pågår processen för att ta fram indikatorerna som ska mäta målen och delmålen i Agenda 2030. Plan Sverige arbetar för att säkerställa att indikatorerna för graviditet och förlossning ska inkludera flickor som är under 15 år, medan det i dagsläget bara finns statistik för kvinnor mellan 15-49 år.”Genom att begränsa åldersspannet osynliggörs den stora gruppen av unga flickor och de stora problem som tidiga graviditeter medför. Komplikationer under graviditet och förlossning är en av de största dödsorsakerna hos unga flickor och det är extremt viktigt att det synliggörs”, berättar Monica.

Med den feministiska utrikespolitiken som nyligen antogs hoppas Monica att Sverige kan visa ledarskap, sätta press på och påverka andra aktörer – exempelvis inom FN eller länder som inte är lika tydliga som Sverige - att bli mer progressiva i sitt jämställdhetsarbete: ”För flickor och kvinnor runt om i världen är det viktigt att det inte stannar vid prat utan att Sverige driver den feministiska utrikespolitiken hårt och tar upp svåra frågor i både EU, FN och bilaterala samarbeten. Dessutom måste man tillföra resurser till arbetet – både personellt och finansiellt. Sverige har goda förutsättningar, trovärdighet och en ledande ställning i frågan som ett av världens mest jämställda länder – nu måste vi utnyttja den rollen och driva på jämställdhetsagendan i världen”.

Foto: Plan International

Mål 4: Säkerställa inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och förespråka möjligheter till livslångt lärande för alla

Rädda Barnen och PMU är civilsamhällesorganisationer som sätter utbildning i centrum i sitt arbete för att nå en global hållbar utveckling. Utbildning är både en mänsklig rättighet och ett kraftfullt verktyg för att få till stånd varaktig förändring för människor och minska fattigdomen i världen. CONCORD Sverige har intervjuat Malin Hansson, gruppledare och rådgivare för utbildning på Rädda Barnens internationella avdelning, och Maria Soukka, programhandläggare för Centralafrika på PMU, för att höra hur deras organisationer ser på de åtaganden som gjorts i det fjärde av de globala målen för hållbar utveckling och vad vägen framåt måste innehålla. Läs mer om Rädda Barnen här och om PMU här.

Idag är 58 miljoner barn i skolåldern inte i skolan. Flickor, barn som lever i länder drabbade av krig och katastrof och barn med funktionshinder utgör av stor del av de barnen som hamnat utanför, berättar Malin från Rädda barnen. Ett annat allvarligt problem är att 250 miljoner barn har hoppat av skolan innan de nått fjärde klass, aldrig börjat skolan eller nått fjärde klass utan att lära sig det mest grundläggande som att läsa och skriva. Rädda Barnen ser därför positivt på mål 4 och de tillhörande delmålen då de betonar behovet av kvalitet på utbildning, likvärdig och inkluderande utbildning, samt att barn och vuxna med funktionshinder speciellt omnämns. Maria från PMU lyfter även fram vikten av att begreppet ”livslångt lärande” används i formuleringen av målet.

Vad gäller icke-diskriminering och helhetssyn på utbildning generellt och trygghet i skolan menar Malin och Maria att mål 4 hade kunnat vara ännu starkare. I relation till formuleringen ”lika tillgång till utbildning för alla” belyser Maria utifrån PMU:s verksamhet hur viktigt det är att alla barn, åtminstone inledningsvis, ska få möjligheten att undervisas på sitt modersmål. Hon poängterar vidare att utifrån organisationens erfarenheter är samarbete mellan skola och familjer, eller hela lokalsamhället, otroligt viktigt för vilken effekt utbildning ger på samhället som helhet. Malin lyfter en annan aspekt av helhetsperspektivet utifrån Rädda Barnens verksamhet: ”Mål 4 (a) lyfter fram vikten av säkra skolor, vilket är bra men för Rädda Barnen är trygghet i skolan ett mycket vidare begrepp än så. Det handlar inte bara om säker konstruktion av skolbyggnader om det blir en jordbävning utan också om att alla barn ska känna sig trygga i skolan. Tyvärr är det i många länder inte ovanligt att barn blir kränkta och slagna av sina lärare. Mobbning och våld mellan barn är ett annat allvarligt problem. Att känna sig trygg i skolan är en förutsättning för lärande men också en rättighet i sig själv.”

Internationella Rädda Barnen arbetar med barns rätt till utbildning i över 80 länder: ”Vi vill att utbildning ska vara likvärdig, leda till lärande och att kvalitet i skolan ska ses holistiskt. Inkludering är ett nyckelord och vårt fokus är på att förbättra utbildningssystem och att särskilt nå ut till de mest utsatta barnen”, säger Malin. Att ge barn som lever i krig och katastrof tillgång till utbildning ser Rädda Barnen som helt avgörande för om utbildningsmålet ska kunna uppnås.

”En av våra partner sa nyligen i ett möte där vi diskuterade strategier, att utbildning alltid måste vara en av våra främsta strategier”, berättar Maria från PMU.  ”Många av våra andra mål och visioner implementeras via utbildning av olika slag, och det är i lärandet som vi åstadkommer en varaktig förändring av människors kunskap och attityder. Det är ytterst strategiskt att sätta fokus på den unga generationen, men också att poängtera att lärande är livslångt, och att möjligheter måste finnas för utbildning under hela livet”, fortsätter Maria.

Relevansen av utbildningen för barns och ungdomars framtida möjligheter är något som Maria berättar att PMU ser som grundläggande i Sveriges och EU:s utvecklingssamarbete. Därtill måste fokus ligga på kvalitet och inte en bara en kvantitativ förekomst av utbildningsplatser. Malin fyller på och menar att mål 4, utbildningsmålet, knyter an till många av de andra målen och bidrar till deras uppfyllelse. Därför önskar de att se en tydligare prioritering av utbildning i både Sveriges och EU:s utvecklingssamarbete: ”Vi vet att utbildning inte bara är en rättighet utan också bidrar till individens framtida möjligheter, välmående, hälsa, tillväxt och demokrati. Utbildning är även centralt för att skapa tolerans och fred. Utbildning behöver prioriteras tydligare i humanitär respons eftersom skolan har en jätteviktig roll för barn i krig och katastrof.”

Den nordiska trenden vi ser just nu med nedskärningar i biståndet oroar – hur ska Sverige kunna bidra till att Agenda 2030 och att de globala målen uppfylls med ett sänkt bistånd? För alla länder blir det nu viktigt att tydligt definiera hur skrivningar om ”avgiftsfri skola”, likvärdig utbildning och relevant lärande ska tolkas. ”Det är viktigt att civilsamhället involveras i de här diskussionerna i alla länder”, säger Malin.

Det är även viktigt att komma ihåg att den nya globala agendan är universell och gäller för alla länder: ”EU måste se till att alla barn inom EU får utbildning och att inga barn diskrimineras i sin rätt till utbildning. Här tänker jag särskilt på romska barn som inte går i skolan. Jag tänker också på barn på flykt, och att Sverige och andra EU länder har en mycket viktig roll i att se till att de här barnen snabbt kommer in i skolan och får det stöd de behöver för att lära sig språket och tillgodogöra sig utbildningen”, avslutar Malin.

Foto: Froi Rivera 2014, Courtesy of Photoshare